Ett ord som används mer och mer i odlingskretsar är självförsörjning. Ett ord som kan tolkas hur stort eller litet som helst. Om du tittar på innebörden av ordet så betyder det ungefär ”produktion av varor tillräckligt för eget behov”. I ett större perspektiv som i ett lands egen produktion, betyder det att man inte behöver lita till import för en vara, utan att landet producerar tillräckligt för alla invånare. I det mindre perspektivet kan det betyda att du producerar tillräckligt till dig och din familj. Det behöver alltså inte betyda att du själv helt kan försörja dig och familjens alla behov, även om det kan vara en dröm för många.
Att leva helt av egen produktion, att odla grönsaker och rotfrukter, ha djur som ger ägg, mjölk och kött, för att inte tala om egen elproduktion. Det låter fantastiskt och idylliskt.
För min del är detta inte genomförbart, och jag tror vi är många som känner precis så. Kanske känner vi också en hopplöshet inför det stora som får oss att välja bort odlandet helt och hållet. Men det behöver inte vara så stort. Till exempel så är jag och min familj just nu och några månader framöver, självförsörjande på potatis och gurka. Inom kort lägger vi till squash på listan, för att sen följas av tomater, blekselleri och brysselkål. Jag har platsen för det, men har du bara lite plats, eller kanske bara plats för krukor, så räcker ju det. En liten chiliplanta, eller några krukor med örter räcker långt och gills också som självförsörjning!
Att kunna odla något riktigt bra, och inte behöva köpa just det under en säsong är tillräckligt för mig. Vad det är kan variera efter säsong. Jag odlar ju inte bara för att kunna ställa mat på bordet till min familj, utan även för att det är roligt. Med barnslig förtjusning ser jag hur ett frö växer upp till en stor planta som sen blommar och ger frukt. Eller för all del bara blommar. En favoritsysselsättning under sommarhalvåret är för mig att kunna plocka snittblommor i min trädgård och ta in i vaser i hemmet. Floristen i mig känner sig extremt rik när daggkåpa, dahlior och hostablad sätts ihop till bulliga runda buketter och lyser upp bord och bänkar, utan att jag behöver betala ett öre. Ja, förutom vid planteringstillfället då.
Något jag jobbar på att lära mig mer om är att förvara det jag odlar. I år har vårt bigarråträd varit extremt produktivt. Bären hänger i stora klasar i trädet och jag får nästan dåligt samvete över att jag längtar efter björktrastsvärmen som brukar komma och äta upp alla körsbär. Samma känsla av slöseri fick jag förra året då vi hade en ovanligt stor skörd av äpplen, då många av dem hamnade på komposten. Problemet för mig med så här stora skördar är att allt blir färdigt samtidigt, och då inte bara hos mig, utan alla som har samma träd eller buskar har även de stora mängder att ta hand om, så att dela med sig till vänner och bekanta blir svårt.
Förra året var mitt första försök till att torka äppelskivor. Det gick fint och det gav mig blodad tand till att försöka mig på fler olika sätt till konservering av grödor.
Alltså har jag nu lärt mig hur man kokar saft och marmelad av körsbär. Inte speciellt svårt, men det krävs tid, någonting jag har mer av nu när barnen är vuxna, och tålamod, vilket jag får erkänna att jag inte har jättemycket av. Saft är mindre tidskrävande än marmelad då saftkokning inte kräver att körsbären är urkärnade, vilket är en evighetssyssla som också lämnade både mig och köksbänken enastående klibbiga. Nu har jag dock 8 finfina burkar med mumsig körsbärsmarmelad och 2 flaskor med körsbärssaft i mitt skafferi, som gör att vi kan njuta av sommarsmaker även till vintern.
Näst på min lista att lära mig blir att göra marinerade vitlöksklyftor. I år väntade jag för länge med att ta upp vitlöken, vilket gjorde att ytterhöljet har spruckit på allihop. Det är inget fel på dem, men hållbarheten blir kortare utan det skyddande höljet, så jag behöver använda dem på kortare tid än vanligt.
Anledningen till att det blev så, är att jag tittade för mycket på datumet i kalendern och för lite på de faktiska tecknen på vitlöken. När de yttersta blasten på vitlöken börjar gulna måste de tas upp, annars påverkas ytterhöljet.
Jag vet ju detta, men min logiska hjärna sa ”men det är ju bara maj, de ska inte vara klara förrän i juni”.
Nästa år ska jag lita på mina ögon och ignorera min logik.
Annars litar jag mycket till frysen när det gäller att ta vara på mina grödor. Just nu har jag hackad purjolök i mängder. Purjolök odlar jag bara vartannat år. Sen fryser jag in i lagom stora påsar som jag använder i matlagningen under hela året. Mycket praktiskt. Samma sak gör jag med stora tomatskördar. Jag hackar eller mixar och fryser in i lagom stora mängder för att kunna använda i grytor och soppor under vintern. Men frysen är ju bara så stor och har inte plats för allt. Men jag har ett förråd i källaren där jag har gott om plats och som håller lagom temperatur året om. Här är min plan att jag ska förvara burkar med mjölksyrade grönsaker. Än så länge har jag inte en aning om hur man gör, men det ska väl inte vara så svårt att lära sig! Får se vad i grönsakslandet som lämpar sig till just mjölksyrning när skördetiden är inne.
Vad betyder ordet självförsörjning för dig? Och har du något tips till mig som nybörjare inom matkonservering?
Dela gärna med dig i kommentarsfältet här nedanför!
Varma kramar
Malin