Vinter. Vitt på marken, blå himmel, solen som gnistrar i istappar och snökristaller. Knarret av snön under fötterna, iskall luft som slinker ner i lungorna och kommer ut som vackra moln av ånga. Världen är tystare, livet lite mer dämpat. Nätterna är nästan ljusa tack vare snöns vithet. Naturen har stannat upp. Växterna pausar.
Och vet du vad? Jag är inte ett dugg imponerad.
Vintern är inte min favoritårstid.
Ok, visst. Det är vackert. Men bara de dagar då solen skiner.
Att njuta av snön på nära håll går helt bort för min del. Jag får ont i lungorna av att andas iskall luft, och jag får lätt näsblod i kylan. Mina tår har jag förfrusit en gång för mycket, vilket betyder att de snabbt blir som vita små istappar om jag är ute. Och nej, jag har inte fel sorts skor. Jag har förfrusit mina tår även i skoterkängor.
Men just det scenariot är inte jättevanligt just där jag bor. Oftare är vintern en grå, regnig, kall och lerig historia, som drar ut på tiden i en lång dyster evighet.
Vintern är för min del en enda lång väntan. Jag väntar på min trädgård. Jag väntar på att sätta igång med roliga projekt. Jag vill starta frösådder i mitt växthus, jag vill vårstäda och rensa dammen, jag vill plantera dahliaknölar och sätta potatis på groddning.
Jag vill sitta ute och lyssna på fåglarnas vårkvitter. Jag vill känna solen värma mina kinder och behöva ta av mig ett lager för att jag blivit för varm. Jag vill vända komposten, känna den underbara doften av jord och använda det svarta guldet till att mulcha mina rabatter.
Alldeles för tidigt börjar jag spana efter vårtecken. Knoppar som sväller, snödroppar och vintergäck. Första tecknet på krokus, påskliljor och tulpaner. Kärleksörtens små ljusgröna rosetter, pionernas röda spetsar.
Tålamod är inte min bästa gren. Men det är ju inte bara för att vintern är lång och utdragen, utan också för att jag vet hur hektisk våren kan vara. Ju snabbare man kan komma igång med trädgårdsarbete dess då lugnare blir säsongen framöver.
Det är ju nu så, att detta infaller varje år. Februari och Mars är vintermånader, och det går inte att räkna med någonting annat. Men det kliar i fingrarna att kunna sätta igång.
Att starta för tidigt hjälper varken mig eller någon annan. Att vårstäda för tidigt är en av de saker som gör att våra vildbin minskar i antal. De övervintrar i biomassan i rabatterna, och behöver vakna i lugn och ro för att kunna starta en ny generation av pollinerare.
Istället planerar jag.
Jag planerar att drastiskt förändra i mina rabatter i år. Trolligen kommer jag även att gräva mig en ny rabatt för att kunna omlokaliesera de växter som jag redan nu vet att jag vill flytta på.
Det jag främst är ute efter är mer vinterintresse. Jag inser, speciellt nu den här vintern, att min trädgård har vackert vinterintresse förutsatt att det kommer snö. Fröställningar från växter, obelisker och vackra clematis har jag, men de syns dåligt utan iskristaller. Det jag behöver är vintergröna buskar, både med blad och barr, och buskar som har vackert färgade grenar.
För att kunna få plats med dessa, behöver jag flytta de växter som finns där nu. Det blir ett långt och utdraget projekt detta, och jag ser fram emot det jättemycket!
Medan jag väntar på att det ska bli läge att starta upp projektet, försöker jag lära mig allt jag kan om lövplattmasken Obama Nungara. Detta för att kunna svara på frågor, men främst för att kunna vara säker på att jag levererar växter som är garanterat fria från denna invasiva art, både till mig och till mina kunder.
Glädjande nog har jag efter kontakt med mina vanligaste leverantörer, konstaterat att de gör allt i sin makt för att hindra spridning från sina odlingar.
Det kommer inte betyda att jag inte tar egna säkerhetsåtgärder, men det känns tryggt att branchen i Sverige tar sitt ansvar.
Mer om detta i ett annat inlägg.
Hur som helst. Jag lämnar dig nu med några vackra vinterbilder från min trädgård. Clematis Paul Farges, tidigare Summer snow, i fantastiskt vacker vinterskrud.
Varma kramar
Malin
